De senaste månaderna har varit en riktig berg&dalbana för mig. Jag har gråtit, jag har skrattat, jag har velat gå tillbaka eller bara hoppa ett år framåt. Jag har aldrig känt mig så fri, så självständig.. men samtidigt aldrig så ensam.

Nu kännes det i alla fall som att saker och ting börjar falla på plats, röra sig i rätt riktning. Eller, jag hoppas det i alla fall. Dom iskalla mornarna och mörka kvällarna hjälper ju knappast mot deppet heller.. Men snart är det jul, sen kommer ljusare dagar, sedan kommer värmen och den efterlängtade sommaren! Efter regn kommer solsken..