Är mitt inne i en storstädning här hemma, men tar en liten paus med en kopp te och ett inlägg! Egentligen skulle jag bara plocka undan lite saker, men sen vet jag inte riktigt vad som hände haha. En sak är dock säker, varje gång jag städar undrar jag alltid samma sak: var tusan kommer allt damm ifrån??

Hur som helst, jag har ju bott själv nu sedan juli 2009, alltså ett halvår! Det känns väldigt skönt och befriande, men allt har ju sina för- och nackdelar och jag tänkte dela med mig av några till er!


- Du har full kontroll över ditt liv. Du bestämmer själv när du vill vakna, lägga dig, gå ut, äta osv. Du behöver inte meddela någon när du kommer hem, säga vart du ska med mera, vilket faktiskt är otroligt skönt. Slippa förklara sig för människor liksom.
- Du äter det du känner för. Vill du ha en pizza, varsågod! Vill du göra med satsig mat är det ingen som hindrar dig. Du gör precis det du känner för, och äter hur mycket du vill också (ingen kommer ju märka om du knäpper upp översta knappen på jeansen).
- Det är ditt. Allt det som finns i hemmet är dina egna saker som du äger. Din soffa, din säng osv. Det är faktiskt väldigt skönt att känna att det är ens eget och inte någon annans.
- Inga tvång. Man måste faktiskt inte diska direkt efter maten (det gör jag aldrig, haha) och det är okej. Ingen lär ju ändå se diskhögen haha. Samma sak gällande städning, man gör det när man känner för det, eller när dammråttorna bildar en armé typ..
- Frihet. Det är helt enkelt jävligt skönt haha!


- Det kostar mer än vad man tror. Innan jag flyttade hade jag gjort en budget på vilka utgifter jag skulle ha. Den höll kanske 2 veckor haha. Det tillkommer så mycket mer än vad man tror. Hyra, el, bredband, telefon, radiotjänst (okej, kanske inte), matkostnader, tillfälliga räkningar, hyrsgästföreningen och massa massa mer. Det gäller att minska på ens impulsköp, både när det gäller kläder men även mat. För min del händer det ofta att jag köper massa mat men inte hinner äta upp allt innan det blir dåligt, vilket är onödigt slöseri på pengar.
- Du måste göra allt. Okej, det är skönt att kunna göra allt när man vill, men man måste också inse att det måste göras och att det bara är du som kommer göra det. Det hade ju faktiskt varit otroligt skönt om mamma hade kommit hit och städade en gång i veckan, men det lär ju aldrig hända.
- Man är "ensam". Är man väldigt sällskapssjuk kan det lätt kännas lite ensamt regninga kvällar när man egentligen hellre sitter och myser med en pojkvän eller kompis framför en mysig film. Bor man själv fastnar man oftare framför facebook i desperat behov efter kontakt, haha.
- Skräpmat. Ibland orkar man helt enkelt inte laga mat, och ingen lagar det åt en heller. I början blir det lätt att man småäter en massa skit, handlar på donken, bk osv. Mycket skit som åker ner liksom.
- Ansvar. Det är mycket ansvar att bo själv. När man bodde hemma hade föräldrarna allt ansvar om något hände i lägenheten. Nu ligger allt på dig. Du måste sköta dig, se till så att inget går sönder, så att inte grannarna störs osv. Det kan kännas rätt tung ibland när det sker något oväntat och man inte riktigt vet vad man ska göra...

Som sagt, både för- och nackdelar finns. Men personligen skulle jag aldrig vilja flytta hem igen efter att ha bott själv. Jag tror det är mycket viktigt att bo själv ett tag först, istället för att flytta in direkt med en pojkvän eller en kompis. Man utvecklas så mycket som person, och lär känna sig själv mycket bättre när man är själv. Man lär sig ta hand om sig själv och inte vara beroende av andra, vilket är något alla borde kunna!