Precis kommit hem från Ella. Klippt topparna och fräschat till mitt hår lite vilket verkligen behövdes! Nu väntar en rejäl hårtvätt och inpackning (jag är för snål för att göra det hos frisören, hehe). Vi hade även en lång pratstund om allt som händer just nu och allt som hänt. Ella har känt mig sedan jag var en liten skit, så hon vet mycket som inte jag vet. Fick reda på en del som chockerade mig lite... Är i alla fall otroligt glad över hur mitt liv har blivit, trots allt som hänt.

Hon spådde mig också och berättade lite om min framtid. Exakt vad hon sa tänker jag inte berätta, men kan säga att jag ser fram emot framtiden väldigt mycket. Den rör sig iden riktning jag vill. Vill även påpeka att jag inte sagt något till henne om mina framtidsplaner sedan innan, så det är faktiskt nästan lite läskigt hur hon kan komma fram till samma tankar som jag haha.

Här sitter jag i min ensamhet och kollar på en asbra sida Sanne tipsat om! Ja, jag mår faktiskt bättre av att sitta och kolla på freaks haha.. Känner mig nästan snygg nu fast jag sitter här i fettigt hår, mjukiskläder, osminkad och allmänt ofräsch. För er som är intresserade så finns sidan inne på Sannes nya asballa blogg!

För övrigt har jag typ värmevallningar nu. Klimakteriet som närmar sig kanske? Eller helt enkelt bara min abstinens som kickar in. Rejält. Just nu vill jag bara bort från Sverige. Bort från kylan. Bort från praktiken. Bort från skolan. Bort från.. allt.

Tur man åker snart.

Jag älskar denna låten, framförallt den här versionen av Ryan Adams. Så otroligt fin ♥

Usch jag hatar denna känslan jag har i kroppen nu. Jag vet inte alls vad som kommer hända och det känns som att hela mitt liv bara hänger i luften just nu. Kan inte planera mitt liv, inte ens en vecka framåt liksom.. Det enda som kretsar i mina tankar är all skit som pågår, och det enda som håller leendet kvar på mina läppar är tanken på alla fina människor runt omkring mig. Ni vet vem ni är, och ni är guld värda ♥

Godmorgon på er!

Idag är det en lång dag på praktiken som gäller för mig. Eller tja, 14.00 - 22.00, det känns verkligen som att hela dagen går förlorad..

Har haft många tankar som cirkulerat runt i mitt huvud de senaste dagarna. Det är även en av anledningarna till att jag skrivit väldigt få inlägg på sistone. Jag vet inte vad jag vill egentligen. Eller det är massa saker jag vill göra, men vilket ska prioriteras först?

Jag kan inte låta bli att fundera över om allt som händer nu är ett tecken på att mitt liv behöver förändring. Det kanske inte är meningen att jag ska plugga på högskolan och bo i Malmö? Eller så det är precis det jag borde jag. Jag vet bara inte. Så mycket som händer, och jag vet inte alls hur jag ska hantera det eller vilka val jag vill göra.

Det skulle kännas förjävligt på ett sätt att göra fel val dessutom. Fucka upp hela livet som jag byggt upp från grunden så att säga. Nej, jag vet bara inte vilka val jag ska göra just nu.. Jag avvaktar några dagar så kanske jag i alla fall får svar angående min lägenhet.

Okej, sorry för att jag inte skrivit ordentligt på ett bra tag nu.. men det är så mycket som händer i mitt liv just nu. Känns som att allt går i 180 km/h, samtidigt som jag vandrar runt långsamt som en zombie.

Jag är jetlaggad och sover kasst som satan på nätterna. Även min orolighet bidrar till detta. Så jag vaknar upp, går till praktiken som är ganska dryg faktiskt. Kommer hem, äter lite och sen sover. Ungefär ser min fredagkväll ut också. Jag visste inte ens att det var fredag förrän Sofia frågade om jag skulle ut ikväll. Varför skulle jag ut en vardag? tänkte jag då.. Tills jag insåg, juste.. fredag. Snacka om noll fredagskänsla haha.

Har även fått reda på att jag måste flytta, väldigt snart. Mitt hus ska "rotrenoveras och återflyttning är tyvärr ej möjlig". Blir i princip utkastad ur mitt eget hem utan någon annanstans att bo (förutom folks fina soffor som erbjudits). Detta innebär att jag har en jävla massa att ta tag i. Snacka med jurister om detta ens är lagligt för det första?? Hitta ny lägenhet, packa, flytta allt, flytta alla abonemang, packa upp. Samtidigt som jag då har min praktik, mina inlämningsuppgifter och kanske även en omtenta.

Nu kanske ni förstår varför jag inte bloggar så aktivt. Varför finns det bara 24 timmar på dygnet?

Satt och reflekterade lite kring det här att ånga saker. Jag vet att folk oftast säger "ångra aldrig något", men hur ofta är det egentligen så? Jag personligen tycker att det är bättre att ångra något man gjort, än att ångra att man aldrig gjorde det.

Om man väl gjort något (som man sen kanske ångrar ändå) så vet man i alla fall. Man vet att man inte borde gjort det. Visst, ånger är en jobbig känsla.. men det är ännu jobbigare att vara ovetandes. Tänk så skulle det bli precis som man hade hoppats? Det vet man aldrig, såvida man inte gör det givetvis.

Jag har gjort mycket jag ångrar, det vågar jag faktiskt erkänna. Varje misstag har dock lärt mig något nytt, gett mig en ny erfarenhet. Jag ångrar också att jag inte gjort något i vissa stunder. Stunder som varit perfekta, men jag vågade inte. Nu ångrar jag det, och nu kan jag inte göra någonting åt det. Det tillfället kommer jag inte få igen.

Så tveka inte, finns det något ni vill göra så gör det! Är det någon ni vill säga något speciellt till så gör det! Livet är alldeles för kort för att tveka, det gäller att leva in i det sista.

Glöm inte, vissa stunder får man aldrig tillbaka. Så ta tillvara på de goda ♥

Nu har jag varit 4 månader utan min älskade Sara. En av mina bästa vänner, en som jag kan prata med om allt, en jag litar på till 100 %. Vi skrattar, gråter, dansar, super (hehe) och är allmänt galna tillsammans. Jag saknar det, men framför allt saknar jag dig. Jag saknar att höra din röst, ditt skratt och dina kloka påståenden (och även de mindre kloka givetvis).

Jag saknar våra danser, parodier, filmjölken på förfesten, tequila-shotsen. Saknar när du sov hos mig efter att vi gått barfota hem från Buddha Lounge. Jag saknar ALLT.

Kom hem min vän. Jag behöver dig i mitt liv.

(varning för långt personligt inlägg)

Det blir en lugn lördagkväll för min del. Ska faktiskt snart lägga mig tror jag, är ganska trött... Har suttit och filosiferat lite nu på kvällskvisten. När den lugna musiken åker på, och tekoppen kommer fram så vimlar tankarna förbi..

Jag funderade lite på det här med val och andras åsikter. Jag menar, val man gör i sitt eget liv bör man väl göra för sin egen skull? För sitt eget välmående och ens egen lycka? Om man gör ett val som får en att må bra eller bli lycklig, på ett eller annat sätt.. varför kommer det sig då att det kan göra någon annan olycklig då?

Om jag gör ett val för min egen skull, som påverkar mitt liv, då är det mitt beslut och andra bör egentligen inte lägga sig i det kan jag tycka. Om jag mår bra av det, och då är lycklig, varför kan inte andra glädjas av min lycka då?

Tycker många människor har blivit väldigt negativa. Trångsynta. Kan inte se andras välmående, utan bara sitt eget. Visst, om jag gör ett medvetet val som jag vet kommer göra någon annan olycklig så kan det också kännas fel. Då kan jag tycka det är svårt att välja, ska man basera valet utifrån vad man själv vill eller utifrån vad andra vill?

Jag tycker personligen att jag är en väldigt positiv människa. Jag försöker alltid se det goda i människor och i olika situationer. Inte alltid för att jag vill, utan för att jag måste. Annars hade jag aldrig varit där jag är idag... Jag kan glädjas åt andra människor som lyckats bättre än mig, och jag kan även glädjas av andras beslut som kanske egentligen gör mig olycklig. Även om jag inte hoppar av lycka inombords, så kan jag faktiskt svälja min stolthet och visa mig glad utåt. När andra fattar sina beslut försöker jag att inte tänka för mycket på mig själv, men ibland får jag känslan att jag inte ens kan tänka på mig själv när det gäller mina egna beslut heller. Jag är kluven..

som verkligen får en att tänka till...♥

Shit, se The Cove säger jag bara. Riktigt gripande dokumentärfilm om slaktning av delfiner och sådant runtomkring! Det är ofattbart egentligen, hur det kan ligga i människans natur att döda andra levande varelser... Okej något paradoxalt då jag inte är vegan eller liknande, men i dokumentären konstaterades det att det är giftigt att äta delfinkött, så vad är poängen med slaktingen egentligen?

Usch, skithemskt verkligen. Mår nästan dåligt efter att jag sett den, inser hur lite jag faktiskt gör för denna värld. Och jag har verkligen svårt att förstå hur de japaner som jobbade med att slakta delfinerna, och hur de som stöttade dom kan sova om nätterna. Personligen hade jag inte kunnat leva med mig själv om jag hade varit dom...

Cred till Ric O'Barry också, väldigt modig man som jag beundrar nu. Han ger verkligen sitt liv till något bra han står för. Se den!

Har fullt upp med planering, schema och annat fix så har inte riktigt tid för ett seriöst blogginlägg. Ville bara säga till min älskade Sara (och givetvis du också Nathalie) att jag saknar dig jättemycket!!

Looove you guys.  Längtar tills vi alla sippar cocktails igen ♥

Hur ofta är det inte egentligen, då man sitter på ett café och gör massa planer för framtiden och de faktiskt sker tillslut. Oftast sitter man och drömmer och drömmer, men kommer aldrig till skott.

Precis fått ett mycket glädjande mejl, om att en liten dröm som kom till efter en god tjejmiddag, faktiskt kanske går i uppfyllelse. Nu bara håller vi tummarna att det inte blir något strul.

Är mitt inne i en storstädning här hemma, men tar en liten paus med en kopp te och ett inlägg! Egentligen skulle jag bara plocka undan lite saker, men sen vet jag inte riktigt vad som hände haha. En sak är dock säker, varje gång jag städar undrar jag alltid samma sak: var tusan kommer allt damm ifrån??

Hur som helst, jag har ju bott själv nu sedan juli 2009, alltså ett halvår! Det känns väldigt skönt och befriande, men allt har ju sina för- och nackdelar och jag tänkte dela med mig av några till er!


- Du har full kontroll över ditt liv. Du bestämmer själv när du vill vakna, lägga dig, gå ut, äta osv. Du behöver inte meddela någon när du kommer hem, säga vart du ska med mera, vilket faktiskt är otroligt skönt. Slippa förklara sig för människor liksom.
- Du äter det du känner för. Vill du ha en pizza, varsågod! Vill du göra med satsig mat är det ingen som hindrar dig. Du gör precis det du känner för, och äter hur mycket du vill också (ingen kommer ju märka om du knäpper upp översta knappen på jeansen).
- Det är ditt. Allt det som finns i hemmet är dina egna saker som du äger. Din soffa, din säng osv. Det är faktiskt väldigt skönt att känna att det är ens eget och inte någon annans.
- Inga tvång. Man måste faktiskt inte diska direkt efter maten (det gör jag aldrig, haha) och det är okej. Ingen lär ju ändå se diskhögen haha. Samma sak gällande städning, man gör det när man känner för det, eller när dammråttorna bildar en armé typ..
- Frihet. Det är helt enkelt jävligt skönt haha!


- Det kostar mer än vad man tror. Innan jag flyttade hade jag gjort en budget på vilka utgifter jag skulle ha. Den höll kanske 2 veckor haha. Det tillkommer så mycket mer än vad man tror. Hyra, el, bredband, telefon, radiotjänst (okej, kanske inte), matkostnader, tillfälliga räkningar, hyrsgästföreningen och massa massa mer. Det gäller att minska på ens impulsköp, både när det gäller kläder men även mat. För min del händer det ofta att jag köper massa mat men inte hinner äta upp allt innan det blir dåligt, vilket är onödigt slöseri på pengar.
- Du måste göra allt. Okej, det är skönt att kunna göra allt när man vill, men man måste också inse att det måste göras och att det bara är du som kommer göra det. Det hade ju faktiskt varit otroligt skönt om mamma hade kommit hit och städade en gång i veckan, men det lär ju aldrig hända.
- Man är "ensam". Är man väldigt sällskapssjuk kan det lätt kännas lite ensamt regninga kvällar när man egentligen hellre sitter och myser med en pojkvän eller kompis framför en mysig film. Bor man själv fastnar man oftare framför facebook i desperat behov efter kontakt, haha.
- Skräpmat. Ibland orkar man helt enkelt inte laga mat, och ingen lagar det åt en heller. I början blir det lätt att man småäter en massa skit, handlar på donken, bk osv. Mycket skit som åker ner liksom.
- Ansvar. Det är mycket ansvar att bo själv. När man bodde hemma hade föräldrarna allt ansvar om något hände i lägenheten. Nu ligger allt på dig. Du måste sköta dig, se till så att inget går sönder, så att inte grannarna störs osv. Det kan kännas rätt tung ibland när det sker något oväntat och man inte riktigt vet vad man ska göra...

Som sagt, både för- och nackdelar finns. Men personligen skulle jag aldrig vilja flytta hem igen efter att ha bott själv. Jag tror det är mycket viktigt att bo själv ett tag först, istället för att flytta in direkt med en pojkvän eller en kompis. Man utvecklas så mycket som person, och lär känna sig själv mycket bättre när man är själv. Man lär sig ta hand om sig själv och inte vara beroende av andra, vilket är något alla borde kunna!

Det är inte så kul att gå på högskolan, egentligen. Det är faktiskt inte alls så fancy som jag hade hoppats på. Termosar och matlådor och kilovis med böcker släpas fram och tillbaka dag ut och dag in. Mitt liv ryms i en svart axelremsväska och en tygpåse från coop. Hemtentor, salstentor, KTCexaminationer avlöser varandra och ibland kan det kännas lite överväldigande. Men man kan man ta sig en powernap i aulan då och då, sjunka ner en halvmeter och bara sluta ögonen. Det finns alltid någon som antecknar.

Det är tryggt att gå på högskolan. CSN trillar in en gång i månaden och även om det inte är mycket pengar så är man ju 'garanterad' sin inkomst. Och är inte det trygghet i lågkonjunkturstider så säg? Fast å andra sidan, är det inte rätt svennebanantråkigt med trygghet? Medan vissa av våra vänner reser världen runt för att upptäcka nya platser och finna sig själva släpar vi termosar och matlådor och kilovis med böcker till och från en skola som är alldeles för liten och trång och högljudd.

Många är gångerna jag har tvekat och tvivlat på mig själv. Högskolan, nej det är nog inget för mig..? Jag kanske skulle hoppa av och resa jorden runt för att upptäcka nya platser och finna mig själv istället! Nu har en hel termin flugit förbi och runt hörnet väntar sommar'lovet'. Sen är det bara fyra terminer kvar, sen kan jag åka jorden runt och upptäcka nya platser och finna mig själv för just nu så ångrar jag mig inte en sekund.

Jag har upptäckt Charlottas burspråk, Kaisas säng och Sannes alla lägenheter hon hunnit bo i det senaste halvåret... Jag har sett en svettig Joshua Radin unplugged på Debasers golv och upptäckt strippklubb och mynta i Köpenhamn. Det har delats många flaskor vin, sena kvällar har blivit sena nätter och många gånger har vi skrattat tills vi gråtit. Fikorna och middagskvällarna har avlöst varandra och jag har fått minnen för livet. Det är nog rätt kul att gå på högskolan, egentligen. Och jag släpar gärna på min kaffetermos och matlåda och kilovis med böcker i två år till, så länge jag får släpa allt med ER. // Bäver